Lundins orättfärdiga affärer kritiseras

Bröderna Lundin gör sitt bästa för att redogöra vad de gör och vad deras syfte är i bland annat Sudan, Demokratiska Republiken Kongo men får svar på tal av freds- och konfliktforskaren Johan Broché. http://www.dn.se/debatt/varfor-ska-allmanheten-tro-pa-lundingruppens-version

Inbördeskriget i Kongo

Det är svårt och kanske omöjligt att förstå de dimensioner av de konflikter som de senaste årtionden har härjat i DRK. Ofantliga siffror på offer och historier om ofattbara övergrepp mot den civila befolkningen är vi vana vid att höra idag, från olika delar av världen. Men för att få en inblick i den konflikt som härjar i DRK idag är det fruktbart att ta del av viss historisk fakta kring landet men även de olika konflikter som gör sig gällande i DRK idag.

Demokratiska Republiken Kongo (DRK) är beläget i centrala Afrika och landet har runt 60 miljoner invånare. Som redogjort tidigare har landet sedan sent 1800-tal plundrats på olika typer av naturresurser av europeiska kungar och stormakter (främst Kung Leopold II samt Belgien). Hur många människoliv som gått förlorade under den här perioden finns inga uppgifter på. Man brände under Leopold II:s tid som härskare ner byar och satte urbefolkningen i bojor för att som slavar insamla främst gummi men även elfenben, för att skeppa ut fyndigheterna från Afrika till Europa.

Drygt 100 år senare är det inte gummi som forslas ut ur landet utan coltan. Inbördes konflikter härjar i landet, och av alla världens konflikter är det den i DRK som skördat flest offer sedan andra världskriget: 5,4 miljoner människor de senaste tio åren.

1500 kongoleser dör varje dag. En miljon människor befinner sig på flykt. Kvinnor våldtas, barn används som arbetskraft i gruvor och män tvingas ifrån sina hem för att arbeta som slavar. Detta sker idag för att tillverkandet av elektroniska produkter såsom mobitelefoner och I-pods. Samtliga som äger elektroniska prylar har alltså en del i den blodiga konflikt som drabbar en hel befolkning i DRK idag.

En historisk tillbakablick

För att skapa en förståelse för de konflikter som pågår i Kongo idag krävs en historisk tillbakablick. Nedan ges en sådan med fokus på Kongos självständighetsförklaring 1960 samt mordet på Patrice Lumumba.

1961 mördas det fria Kongos förste premiärminister Patrice Lumumba efter att ha blivit avsatt och kidnappad. Ingen har åtalats på mordet. Flera källor menar att nordamerikanska CIA varit inblandade. Lumumbas politik försvårade för internationella företag att utvinna alla de naturtillgångar som Kongo består av, och därmed röjde man honom ur vägen.

På 1950-talet kunde belgiska polisarméer ohämmat säkra sina inkomster i det belgiska Kongo, något som för övrigt pågått sedan Leopold II:s tid under sent 1800-tal (då kallat Kongofristaten och Leopold II:s privata egendom). Belgiens enda intresse var att säkra europeiska gruvbolag och plantager och de egna intäkterna man kunde skaffa sig från landet. Till slut fick den kongolesiska befolkningen nog, och med bland andra Patrice Lumumba och Joseph Kasavubu i spetsen krävde man självständighet.
Patrice Lumumba föddes 1925 i dagens Kongo-Kinshasa, och var som ung politiskt aktiv. 1958 var Lumumba en av de drivande bakom grundadet av Mouvement national congolais, MNC. Lumumba förespråkade tidigt ett tjälvständigt Kongo, fritt från Belgien.
1960 fick Lumumbas parti MNC majoritet i parlamentet och Lumumba utsågs som premiärminister. Lumumba stod i kontrast mot sina motståndare Kasavubu och Tshombe som förespråkare för en stark centralmakt och ett enat Kongo. Likt flera andra afrikanska länder blev alltså Kongo självständigt 1960 från europeiskt inflytande (officiellt sätt).

Det anordnades ett möte i januari 1960 i Bryssel, där Lumumba förespråkade en enhetlig stat medan Moïse Tshombe och dennes parti, insisterade på en federal struktur och på att fortsätta tillhöra Belgien. Åtminstone ville Tshombe bryta ut provinsen Katanga, där belgarna hade stora ekonomiska intressen bl a deras gruvbolag Union Miniére. I Bryssel överfördes dock makten till Kasavubu, moderat, kristen och västvänlig som blev Kongos president och Lumumba fick premiärministerposten.

Oroligheter bröt ut i och med självständighetsförklaringen, och Belgien sände snabbt trupper till Kongo, officiellt sätt för att bevara fred i landet. Oroligheterna kretsade bland annat om att sydprovinsen Katanga förklarade sig som självständigt, och
Lumumba sökte därmed stöd från Sovjetunionen. USA betraktade Lumumba som kommunist och därmed som deras fiende. Av den västvänlige Tshombe blev belgarna i och med oroligheterna väl mottagna att återställa ordningen och skydda den vita befolkningen i Katanga. Den 11 juli 1960 utropade Tshombe provinsen Katanga till en separat stat för att se till att naturresursera där fortsättningsvis hamnade hos belgarna och Union Miniére.


Lumumbas regering sökte då stöd i FN för ett enat Kongo. FN-aktionen fick stöd av både USA och Sovjetunionen i säkerhetsrådet och även Sverige deltog i denna FN-insats. Kanske mycket tack vare att Dag Hammarskjöld var dåvarande generalsekreterare i FN. Svenska politiker tolkade förutsättningarna för insatsen som goda då det var Kongos egen regering som begärt hjälpen samt att den godkänts i säkerhetsrådet.

Interventionen karaktäriserades av journalisten Claes J.B. Löfgren som en misslyckad brutal resa med ett gäng naiva svenska bondpojkar. Löfgren beskrev rasism, prostitution och grova brott mot mänskliga rättigheter. I svensk press vid denna tid förekom ofta även anklagelser om att de svenska soldaterna farit brutalt fram. Lumumba vädjade till FN att få tillräckligt med styrkor för att kunna återförena Kongo, då detta inte skedde vände han sig till Sovjet, vilka gav honom viss hjälp. Den 5 september 1960 upplöste Kasavubu – som var motståndare till sovjethjälpen – Lumumbas regering. Då Lumumba därefter var på väg att träffa en av sina allierade, Antoine Gizenga, blev han tillfångatagen och förd till Katanga. I januari 1961 blev Lumumba mördad av och sedemera styckad av belgiska officerare (enligt dokumentären ovan). Alltihop med CIA:s vetskap och tillåtelse.

I augusti 1961 tillsattes en annan västvänlig regering i Léopoldville med hjälp av FN och USA. Samtidigt hävdade Sovjetunionen att regeringen efter Lumumba var olaglig. I Katanga försökte FN:s sändebud, Dr Conor Cruise O´Brien att med FN trupper den 13 september oskadliggöra Tshombes separatiststyrkor. Detta ogillades framför allt i konservativa kretsar i Europa och bl a från Storbritannien menade man att det inte fanns något mandat för FN att avlägsna utländska civila vilket skulle kunna hota den Katanganesiska administrationen. Dag Hammarskjöld flög då personligen för att möta Tshombe i Katanga angående denna fråga. Hammarskjölds plan kraschade vilket har lett till spekulationer om att mäktiga europeiska bolag i Katanga var ansvariga.

Fram till 1965 pågår kampen om Kongo mellan Sovjetstödda rebellgrupper och grupper stödda av väst. Till slut får den av väst stödde Joseph Mobutu överhanden och lyckas ta kontroll över den kongolesiska armén. 1965 har dennes militärregim hela makten, vilket han behöll till 1996. Under sin period etablerade han återigen ett mer fördelaktigt klimat för Europeiska och Amerikanska företag. Det förklarar enligt historikern John Springhall hur han kunde behålla makten så pass länge.

Källor: Raoul J. Granqvist ”»Virvlande lemmar« och »goda svenskar« i Kongo i hundra år Om svensk rasism i vardande”, i Sverige och de Andra Postkoloniala perspektiv, ”Kongokrisen”, Nationalencyklopedin 2000, Springhall, John, Decolonization since 1945 the collapse of European overseas empires (New York 2001) och Andrén, Nils, Maktbalans och alliansfrihet Svensk utrikespolitik under 1900-talet (Stockholm 1996)”.

Fortsatt utvinning av den afrikanska kontinenten

Apropå Ekots rapport kring det svenska bolaget Lundin Petroleum AB väcks tankar kring utvinningen av råvaror från den afrikanska kontinenten, men även kring internatioenallt ansvar och globaliseringens mörkare sida. Det gör att frågor kring mänsklighet blir aktuella. Att alls diskutera ämnet här görs då internationella bolag systematiskt och ohämmat utvinner råvaror såsom olja och coltan i Afrika medan omvärlden med dess lagar och internationella regler ser på. I Sudan såsom i Kongo, i Ghana såsom i Sydafrika.

Lundin Petroleum AB har utvunnit olja i det krigsdrabbade landet Sudan vilket bland annat fått förödande följder för landets befolkning, enligt ECOS, en sammanslutning av ett 50-tal internationella frivilligorganisationer (sverigesradio.se/nyheter, 2010-06-08). Människor har varit tvungna att fly från sina hem i det område som LP med våld helt enkelt ödelagts:

"Urskillningslösa attacker mot civilbefolkningen, nedbränning av bostäder, plundring, förstörelse av livsförnödenheter, dödande av civila, våldtäkter på kvinnor, kidnappningar av barn, tortyr, och tvångsförflyttningar."(sverigesradio.se/nyheter, 2010-06-08).

ECOS har intervjuat ögonvittnen och tagit en rad flygfoton över det aktuella området, som klart visar på hur området avfolkats. Trots detta förnekar Lundin Petroleum förnekar och menar att bolaget utgått från de regler som finns och tillbakavisar därmed anklagelserna. ECOS å sin sida menar att de drabbade i Sudan måste bli kompenserade med ekonomiskt stöd av LP.

Låt oss dock backa tillbaka bandet något. Människor har dött. Människor har fördrivits från deras egna hem. Hur kan dessa liv kompenseras? Hur kan en händelse som denna alls ske? Skulle det kunna hända i Sverige? Att ett bolag från ett annat land tillsammans med den nationella armén bombar delar av landet, för att fördriva befolkningen? Tanken är troligen för de flesta otänkbar. Men i Sudan har det hänt, 50 olika organisationer har konstaterat att det faktiskt hänt. Ofattbart eller inte.

Vad kommer då att ske nu? LP förnekar brott, ECOS menar att kompensering bör ske. I det fredsavla som tecknats av LP förklaras att man är skyldig att kompensera eventuell lokal befolkning som kan komma att lida på grund av utvinningen. Enligt professorn i internationell lag Said Mahmoudi är det främst den nationella regeringen som kan komma på tal då det gäller ekonomisk kompensation.

Den egentliga frågan vi bör ställa oss är vad det är för spelregler som internationella bolag utgår ifrån, när det är möjligt för dem att gå in i ett redan krigsdrabbat land och att därifrån utvinna olja för egen vinning. Och om man bortser från internationella regler och lagar kan man ställa sig frågan:

är det mänskligt?

.

Rättvis Elektronik

Hemsidan "Rättvis Elektronik" är en välgjord sida där Speak-aktivisterna Micael Grenholm och Jonathan Wiksten sammanställt en stor mängd fakta kring dagens elektronikindustri och den problematik som följer industrin.

Syftet med sidan är att "uppmärksamma elektronikindustrins mörka sidor och verka för en förändring" och enligt min mening är sidan ett steg i rätt riktning. Nedan adressen, gå och in ta del av all information som finns:

http://rattviselektronik.wordpress.com

Vad kan göras?

MakeITfair, Swedwatch, Svenska kyrkan, filmskapare och facebookgrupper, och så privatpersoner som jag: många är vi som vill se en förändring i Kongo. Enligt en rapport från 2009 hävdar Swedwatch att "allt fler elektronikföretag strävar efter att ta ansvar för metallerna de använder" (Swedwatch 2009). 2010 ser situationen dock oförändrad eller rentav värre ut i delar av Kongo, enligt ett flertal källor (Amnesty International, Arbetaren). Sydsvenskan rapporterade nyligen om runt 300 mördade civila i Haut-Uele-provinsen i december 2009.

Med andra ord forsätter den totala hänsynslösheten i Kongo att hägra medan omvärlden i stort passivt ser på eller blundar, detta för att kunna fortsätta utvinna mineraler och på så vis göra ekonomiska vinster. Man kan tycka att det idag på ett sätt än värre, då man idag vet hur situationen ser ut och inte kan påstå att man inte vet vad som pågår. Barnarbetare, kvinnovåldtäkter, våld mot de civila är vardag för folket i Kongo och situationer ser alltså ut fortgå, oförändrad.

Vad måste göras för att förändra denna omänskliga utsugning av ett helt land och ett folk? Information måste ges, men med den informationen måste vi gå vidare till aktion. För vad hjälper det att vi vet, om vi ändå inget gör?

En total bojkott av företag som utvinner mineraler i konfliktdrabbade zoner i Kongo är en typ av aktion som borde verkställas, omgående. Frågan är hur många som är villiga att göra en uppoffring för folket i Kongo, och för deras rättigheter till ett värdigt liv i fred och självständighet.

FN blundar när kvinnor skärs upp med bajonett — Arbetaren

FN blundar när kvinnor skärs upp med bajonett — Arbetaren